En tidig morgon i oktober:

Pappa och jag springer upp på hemskogen, klockan är 06.00 och solen har precis gått upp. Det är kallt ute, fasen att jag inte tog på mig mer kläder. Gruset knastrar under kängorna då vi går. Det luktar höst ute. Löven har börjat trilla ner från träden.

När vi kommer fram upp till mötesplatsen står där 6st gubbar med sina pipor på axeln. Alla har en speciellt blick, även jag. Blicken som visar att man är redo för vad som helst!

Jag får gå med en av pappas jaktkamrater, J. Jag och J börjar smyga oss bort till vårt pass som vi rättvist fått utdelat till oss. När vi väl tagit oss till vårt "pass" sätter jag mig på ett träd som fallit. Jag ser en liten glänta framför mig, en saltsten står lite längre bort. Mitt hjärta är uppe i varv och jag är spänd och nyfiken. Det rasslar till då & då i J's öronsnäcka som leder till jaktwalkietalkien. Frustrerande att inte veta vad som sägs. Dem andra jaktgubbarna sitter fint utplacerade på väl valda pass av jaktledaren. En av jaktmedlemarna har gått en runda för att få djuren att röra på sig i skogen. Efter ett tag med en smärta i ändan för att granen jag sitter på är så oskön rasslar det till i buskarna bakom oss. Två hjortdjur skuttar förbi oss. En Kronhind och en Kronhjort. J visslar till lite och dem stannar och ger mig en blick som inte kan beskrivas. Det känns som om dem står där i mins 50sekunder, men vid just det ögonblicket är det omöjligt att avgöra tid. 

  Vi sitter kvar en stund till. Pappa har hämtat vår 6månaders valp för att hon ska få lukta lite. Dem hittar färska spår från en Älgko. ÄNTLIGEN! Dem viskar i walkietalkien att den troligtvis är påväg mot oss. Yes! Nu börjar adrenalinet pumpa och spänningen stiger. J tar bössan och laddar den med 2st kulor. En gren knäcks rakt framför oss, max 50meter ifrån oss. Jag ser ett par äron bakom en buske. J kryper ner och ställer sig redo för att skjuta.

Kon börjar gå sakta fram men tvekar lite. Hon kollar sig omkring PANG hon stapplar till och springer tillbaka samma håll hon kom ifrån. VAd jag just tänkte efter detta ögonblick minns jag knappt. Jag var glad, spänd och ville bara springa och kolla vid skottsplatsen. Vi sätter oss tillbaka på vårt träd. J säger till sina kamrater i walkietalkien att han skjutit, men om det blev träff var oklart. Efter 15min går J fram till skottsplatsen och jag sitter kvar. Jag ser honom kolla i gräset och noggrannt leta efter spår av träff. Han kommer tillbaka.

- Jag kan inte se något, vi får nog kalla på pappa din.

Jag går själv tillbaka till skottplatsen med J och ser Pappa och en till jaktmedlem komma från det hållet där kon sprang efter skottet. Lill valpen får nosa på och vi går tillbaka till vårat träd för att vänta. 20-30minuter senare..

Pappa och kamraten har spårat kon och sett spår som tyder på att det blev bom.

Lite besviken men med tanken att det kommer fler chanser går jag trött hem och lägger mig.

Lärdom: Bara att vara i naturen och se alla vilda djur är finare än att komma hem med ett dött djur. Enligt mig.

____________________________________________________________________

Imorgon..

Imorgon har jag tagit hela jägarexamen!

Fy vad kul! Teorin och klass 2 & 3 är klar, imorgon är det dags för klass1!

Kulskytte.. KULskytte! Jag får förhoppningsvis godkänt. Sen är det bara den 14 agusti som gäller då jag fyller 16 och får börja ha översiktsjakt med kula klass1!

Bara för att ni som inte vet skillnaden på dessa ting så är klass 1 vapen det starkaste vapnet. Som älgstudsare. På min header har jag en 222 som är klass2 vapen så allt är lagligt!! (hoppas jag) Så småning om är det dags för älgjakt som är vad jag är mest inresserad av.

Tills vidare.... Njut av livet!